Believe in yourself

Att hur jag tänker har betydelse för vad som komma skall

Jag tror att många idag gör det misstaget att inte tro på att det dem gör skall lyckas, vilket sedan blir en självuppfyllande profetia.
Jag är övertygad att varför atleter lyckas så väl är lika stort ansvar på den fysiska delen som den psykiska. Kan man inte se sig själv nå målet, så är det nästan dödsdömt.
Jag måste tro på mig, det underlättar självklart om andra tror att det jag skall göra kommer att lyckas, iaf heja på. Men det är i slutändan upp till mig själv.
Det beror på från vilket perspektiv jag väljer att se mig själv.

Ser jag mig som en vinnare?
Som en misslyckare?
Som en pessimist?
Som att allt är möjligt?
eller väntar jag på att andra ska göra jobbet åt mig?

Idag är jag mycket mera positiv än jag var när jag var runt tjugo, då trodde jag inte att jag klarade av något och om jag gjorde det så var jag nästan övertygad om att det var säkert någon annans förtjänst och jag var iaf inte värd det.
Idag 10 år senare så är jag mer positiv och försöker alltid ha ett öppet sinne, även om det i sanningens namn kan vara svårt ibland. Men jag är åtminstånde medveten om hur jag fungerar och varför jag gör som jag gör eller reagerar som jag gör.
Idag är jag desutom mer öppen och tror på att det finns saker som jag faktiskt kan klara av och även saker som jag kan förtjäna i både gott och ont perspektiv. Men också att det finns tillfällen som jag kan känna att det finns bra saker som jag är värd, iallafall ibland, i vissa ögonblick.

Den Här dikten som kommer här nedanför är en dikt som jag hittade när jag var i USA läsåret 96/97 och som har stannat med mig som jag tycker stämmer in på hur vikigt det är att tro på sig själv för att lyckas.
Man ska inte lyssna på andra för att få veta vad som är möjligt eller inte, utan lyssna på sig själv.
Jag tog den till mitt hjärta och varje gång jag läser den så hjälper den mig att inse att saker är bara så omöjliga som vi gör dem.
Hoppas den kommer vara till lika stor nytta för er som den har varit för mig och kommer vara i framtiden, Om ni bara stannar upp å tänker på vad den verkligen säger.

Believe In yourself
and in your dream
Though impossible things may seem.
Someday, somehow you´ll get through
to the goal you have in view.

Mountains fall and seas divide
before the one who in his stride
Takes a hard road day by day,
sweeping obstacles away.

Believe in yourself and in your plan.
Say not - I cannot - but I can.
The prizes of life we fail to win.
Because we doubt the power within.

Visst ger den en något att tänka på ?
Hoppas ni vaknar upp imorgon med en ny syn på livet, eller iallafall att en liten tanke har grott i ert sinne.
Jag hoppas ni blir visare, gladare, positivare och allt annat gott

God Kväll

aliens igen.....fan

En kompis till berättade för några år sedan att när man är förkyld så är det aliens som kommer och bosätter sig i min kropp och förökar sig. När man blir rfsik så flyttar dem vidare till många andra. Så sedan dess så har jag förstått hur det VERKLIGEN ligger till. haha

Jag började känna av mina aliens redan förra veckan, men det var inte förrän i tisdags som det bröt ut på riktigt. Självklart så stod jag då i informationen på campusmässan. Så jag kände mig lagom mysig när jag stod där och snörvlade och pratade med människor. Jag undrar hur många som fick lite aliens av mig under dagen?? Jag gick dessutom hem tidigare för att hinna vila lite för att jag höll på att somna stående och för att orka gå på banketten senare på kvällen. Kändes inte speciellt kul att lämna städandet till Linnea, och jag har fortfarande lite skuldkänslor för det. Men till mitt försvar så somnade jag med en gång när jag kom hem.

På banketten så var det trevligt, men min aliens gjorde sig påminda och jag gjorde flera tappara försöka att få bort dem (att snyta mig) men dem bara fortsatte att föröka sig och mina bordsgrannar måste trott att jag var antingen väldigt kissnödig eller undrade vad jag gjorde där med alla mina aliens. För att riktigt toppa det hela så hade jag på mig ett par nya skor,de var höga. Jag har ju inte använt höga skor på ganska länge och min stackars fötter protesterade högt och länge. Om de hade kunnat skrika hade dem definitivt givit ett gallskrik. Men dem var ju så söta att ha på sig så jag måste nog vänja min fötter vid att gå så mera :D Vill man vara fin får man lyda pin. Jag undrar vilken dåre det var som kom på det dumma uttrycket......säkert en man ;) eller en sadist....en manlig sadist haha

Idag ska jag på seminarium å snörvla aliens. Lite hosta har jag också fått. men eftersom jag inte har någon feber så får de andra stå ut med mig. Vill nämligen inte ha en extra skrivuppgift för att inte vara där. Förresten så tror jag min hosta beror på att det bor en liten gubbe i min hals som tycker om att kittlas i halsen så jag hostar. Hans enda nöje. så jag har aliens och en liten gubbe i min hals. . . . . det är inte alla som har det *blink*
Jag tror dock att jag kommer att gå lite tidigare, för å spara min energi lite å spara alla andra mina aliens å min lilla gubbe.

men nu ska jag vila och äta ngt innan jag måste bege mig till lektion

Förresten tacka vet jag nässpray, det enda som håller aliens lite i schack.

Effektivitet och spruckna byxor

Effektivitet
Jag har faktiskt tänkt på en sak. Varför kan man inte göra alla sakerna när de behövs göras eller så att man inte behöver göra dem i sista minuten? Jag är en konstig blanding av effektivitet och ren lathet. Jag vet att jag kan vara effektiv när jag vill och jag kan få många saker gjorda på kort tid.....det är bara det att jag oftast är för lat för att vara effektiv. men tänk om jag orkade vara det, vad mycket som skulle se annorlund ut hos mig. JAg skulle alltid få mina skolsaker gjorda i god tid, det skulle alltid vara städat å diskat hemma hos mig. Mitt hem skulle se mer mysigt ut då jag hade pysslat mer. Mitt liv hade nog sett ganska annorlunda ut. Kanske hade jag jobbat på ett kontor eller inom teater, vem vet.

Spruckna byxor
På lördagen den 26 januari så var vi ett gäng som var hemma hos jocke och åt middag och kollade på film. eller de andra kollade på film och jag sov. det var iofs ganska mysigt det med :D
Men det som hände mig den kvällen är bara sådana saker man tor bara ska hända andra eller på tv. Min byxor sprack.....skrattar bara när jag tänker på det. Det hella gick till så att vi höll på att göra marängsviss eller hur det nu stavas. Och det var bara en som ville ha i jordgubbsås i den å resten ville ha i choklad (jag tror det var så iaf, ursäkta om ev fel) så då tod vi helt enkelt jordgubbsåstuben och började kasta den mellan varandra för att hindra. Och det var då jag kom med in i leken och efter en liten stund så skulle jag plocka upp den lilla fina tuben.....då sprack mina byxor.....riiiitsch sa det så hade jag ett stort lufthål nästan från byxlinningen i bak ner till grenen, nästan fram till min lilla kompis ;) som tur var så var det ingen som stod bakom mig när detta hände och jag hade gärna velat se mitt förvånande ansiktsuttryck när jag förstod att man kunde se min string genom det gigantiska lufthål som visade större delen av min bak. Så efter att jag och resten av gänget hade skrattat någurlunda klart så var fick jag låna ett par jeans av jocke. Dem var ju för stora för honom och han e ju ganska lång och några storlekar mindre än när han kunde ha dem. Så jag behövde inte ens öppna byxorna för att ta på mig dem hahaha. så jag fick låna ett skärp för att de skulle sitta upp. det fanns ingen chans annars att de skulle göra det utan skärp då det skulle ha fått plats 1,5 stycken anna. Så jag kände mig som en hillbilly vilket kanske har sin charm. . . jag har bara inte träffat ngn som tänder på den looken...men å andra sidan så gör inte jag heller det. Inget illa menat till alla dem som gillar den looken. den passade bara inte mig :D