Ny Kurs

I måndags började jag ny kurs.
Jag ska läsa Pedagogik med didaktiskt inriktning B och jag såg faktiskt fram emot det.
Eller ja, kanske inte när klockan ringde strax innan sex på morgonen och allt jag ville var att få fortsätta sova. Men skam den väckarklocka som ger sig. Eller i plural för min del, jag har två stycken. En har radio som sätter igång. Så jag hör Adam Alsing´s väna stämma och den där kvinnan Gry forsell tror jag hon heter. Sedan sätter den andra väckarklockan igång, å den bara tutar lite lätt. Det är en sådan där reseväckarklocka. Jag brukade vakna ganska lätt förut. Nuförtiden så tar det ca en 30 minuter för att jag alls skall reagera på att det är ngt ljud som stör min sömn.
Det var kul att gå in i Hörsalen på måndagsmorgonen vid halv nio och satte mig. Den fina entusiasmen höll säkert i sig de första 20 minuterna. Sedan kom jag på varför jag alltid vill somna på föreläsningarna......De som föreläser låter för det mesta så monotona på rösten att det känns som om ngn otrevlig person har tryckt i mig ett sömnpiller å jag kämpar för att hålla mig vaken. Ändå så tror jag att något av det dem säger fastnar......fast inte deras namn eller hur dem ser ut *skrattar*
Jag går i samma grupp som en kompis, det är den 5:e av 6 terminer å vi hamnade i samma förseminariegrupper också. Själv så kommer jag ihåg första terminen att faddrarna som jag hade då sa att vi inte kommer hamna i så många kurser tillsammans, det var inte sant. Jag måste stå ut med henne den här terminen med ;) Hur ska jag stå ut? hahahaha
Nää, skämt å sido så ska det nog funka ganska bra *ler*
Men nu e klockan mycket å jag tänkte snart sova, men först så ska jag smita över å få låna en mobil av en kompis. Min låter ju inte när den ringer. Så mina vänner har problem att få kontakt med mig :D
Men sov gott med er.
Och ta inte allt för allvarligt eller ta det inte för lätt, ta det lagom. Vi är ju i Sverige ;)

Dagen efter

Varför är det alltid så när man vaknar dagen efter att det känns som om någon elak jäkel har besökt mig när jag har sovit och skitit i min mun som visitkort? Behöver inte alltid vara så överdrivet äckligt, men ni fattar vad jag menar. Det gammla ordspråket om att Morgonstund har guld i mun- den personen har nog aldrig träffat en person dagen efter en fest! Eller så har den det och förträngt det hemska minnet :)

Jag tror min kropp börjar tro den är en morgonmänniska :D eftersom jag har gått upp tidigare hela höstterminen för att jag pluggar bättre och framförallt så pluggar jag mer om jag går upp tidigt. Jag kan förstå att den tror att den vill vara pigg, men alla som känner mig vet ju hur pigg jag är som morgonmänniska och kan då också förstå vilken frontalkrock dessa två blir.
Speciellt när jag har varit å festat dagen innan och somnar efter tre på natten och tänker att imorgon kan jag sova tills jag vaknar och bara ta det lugnt. Det fanns en tid då jag faktiskt kunde sova fram till tolv, ett och vara helnöjd med det. Den tiden finns ju inte mer, självklart. Så idag vaknade jag vid 10 och kunde inte somna om då jag kände mig pigg. Så det var ju bara vackert att gå upp å äta lite frukost.

Idag tänkte jag städa, det ser ut som om en tornado har dragit fram endast i min lägenhet.
Det här är första gången sedan jag flyttade som det är såhär stökigt och jag tror det beror på att jag har haft andra saker å tänka på. Ironiskt nog så har jag inte haft så mycket lektioner utan andra saker som gjort att jag inte tagit mig tiden, för i sanningens namn så finns det ju alltid tid å ta hand om disk och sådana saker.

Den som spar hon har, bara en massa disk kvar

Naken och beroende

Jag har en stegräknare. Jag fick den i julklapp och jag har haft den på mig sedan dess.
Idag när jag stod vi busshållplatsen och väntade så kom jag på att jag hade glömt den. Precis då såg jag självklart bussen komma. Lite sliten itu var jag om jag skulle gå å hämta stegräknaren och ta nästa buss istället.
Nära att jag gjorde det, tills jag kom på att det var ju faktiskt bara en stegräknare.

Det har funnits en tid då jag har klarat mig utan att veta hur många steg jag har tagit varje dag. En tid då jag inte brydde mig om jag hade gått 2000 steg eller om det var 10 000 steg.
Men ändå så kände jag mig naken utan den, nu skulle det ju inte bli rätt antal steg idag ju. Kände behovet att ha den på mig. Att den skulle sitta vid min sida. ett beroende som jag självmant har odlat utan att egentligen vara medveten om att jag kunde bli beroende av en liten stegräknare.
Jag kommer ihåg första gången jag glömde min mobil sedan jag hade vant mig vid att ha en sådan med sig varje dag. Det var panik, hur skulle jag nu göra? det var nästan lika hemskt som att glömma ciggen å inte kunna köpa nya.
Men ändå innan alla dessa saker kom och gjorde oss så beroende av dem, saker som vi verkligen tror oss behöva. Så kunde vi på något sätt ändå överleva vardagen. utan att varken känna sig naken eller beroende av de små pryttlarna.

Så idag på staden kände jag mig naken och beroende, fullt påklädd.
Ingen som såg, ingen som tittade, ingen som visste.

Mitt nya jag

Efter nyår så har jag påbörjat lite förändringar för att komma iform. Med andra ord så har jag börjat att träna för att gå ner i vikt. Det som verkligen fick mig att bestämma mig var när jag skulle ta på mig ett relativt nyinköpta byxor i en storlek större än jag brukar köpa, och de började bli lite trånga. Som ni säkert förstår så blev jag lite nedslagen då jag har en hel garderob full med kläder som jag vill kunna använda. Det var då jag bestämde mig för att det fick vara nog. Har jag kunnat sluta röka i 2 månader så ska jag kunna gå ner i vikt.
Än så länge har det funkat bra och det har gått efter planerna de första 2-3 veckorna. Men det är först nu som den verkliga utmaningen börjar,då man har gållit på ett tag och det är vid den här tidpunkten som tålamodet börjar tryta och man vill att allt skall hända just nu. Jag måste visa för mig själv hur envis jag faktiskt kan vara.

Mitt hår börjar bli för långt, vilket jag märker när jag sover. Eller rättare sagt att jag vaknar av att jag har en stor klump av hår på ryggen som gör det lite obekvämt att sova. Här pratar vi inte om en ärta, som prinsessan på ärten, utan en hel tennisboll mellan ryggen och madrassen!
Men jag har bestämt mig för att klippa mig. Inte bara topparna den här gången utan faktiskt klippa en frisyr. så det blir nog att jag klipper bort en 2-3 decimeter. Jag vill färga håret också, men då måste jag först bleka det, ialla fall lite slingor så att det syns lite grann att jag har färgat det. Men det är en himmla tur att jag är student och har så mycket pengar så jag kan göra det nu på en gång.....eller kanske inte. Men å andra sidan så blir väl det kanske desto roligare att få det när man väl får råd. . . . . tja, jag kan ju iallafall försöka intala mig själv det :)

Men idag ska jag träna lite, kanske promenera in till stan å träffa folket på sprotzone å få mitt kort, då jag vann en veckas fri träning där. Sedan ska jag tydligen på faddermöte som jag tydligen har lovat. Jag får nog försöka undvika Mia ;) hon e bra å övertala mig hahaha Å andra sidan. Jag tror inte jag hade sagt ja om jag verkligen inte hade velat.

Men nu måste jag nog ta hand om min disk, den står å skriker åt mig att jag måste ta hand om den och jag börjar få lite dåligt samvete, om man nu kan få det av en hög disk hihi!!

Första dagen med en blogg.

Välkomna till min nyfödda blogg, den är inte alls många minuter gammal.

Jag har nog aldrig haft en blogg förut,eller kanske när jag hade en sida på lunarstorm? hmm det är mycket möjligt.

Jag får nog tacka min syrra för att jag har skaffat den här sidan, då hon har en också och jag har alltid tyckt det var trevligt att läsa hennes. Jag är inte speciellt bra på att höra av mig till min syrra, men genom bloggen så känner jag ändå att jag håller mig någorlunda ajour med vad som händer.

Så vad kommer jag skriva här då kan man undra, och i sanningens namn så har jag inte haft någon storslagen plan på det. Men jag märker väl vart det bär hän i texten så småningom.

Så jag hoppas kära läsare att du återvänder om du gillar det å låt bli om du inte gör det.

Vi kanske syns, vem vet?