Believe in yourself

Att hur jag tänker har betydelse för vad som komma skall

Jag tror att många idag gör det misstaget att inte tro på att det dem gör skall lyckas, vilket sedan blir en självuppfyllande profetia.
Jag är övertygad att varför atleter lyckas så väl är lika stort ansvar på den fysiska delen som den psykiska. Kan man inte se sig själv nå målet, så är det nästan dödsdömt.
Jag måste tro på mig, det underlättar självklart om andra tror att det jag skall göra kommer att lyckas, iaf heja på. Men det är i slutändan upp till mig själv.
Det beror på från vilket perspektiv jag väljer att se mig själv.

Ser jag mig som en vinnare?
Som en misslyckare?
Som en pessimist?
Som att allt är möjligt?
eller väntar jag på att andra ska göra jobbet åt mig?

Idag är jag mycket mera positiv än jag var när jag var runt tjugo, då trodde jag inte att jag klarade av något och om jag gjorde det så var jag nästan övertygad om att det var säkert någon annans förtjänst och jag var iaf inte värd det.
Idag 10 år senare så är jag mer positiv och försöker alltid ha ett öppet sinne, även om det i sanningens namn kan vara svårt ibland. Men jag är åtminstånde medveten om hur jag fungerar och varför jag gör som jag gör eller reagerar som jag gör.
Idag är jag desutom mer öppen och tror på att det finns saker som jag faktiskt kan klara av och även saker som jag kan förtjäna i både gott och ont perspektiv. Men också att det finns tillfällen som jag kan känna att det finns bra saker som jag är värd, iallafall ibland, i vissa ögonblick.

Den Här dikten som kommer här nedanför är en dikt som jag hittade när jag var i USA läsåret 96/97 och som har stannat med mig som jag tycker stämmer in på hur vikigt det är att tro på sig själv för att lyckas.
Man ska inte lyssna på andra för att få veta vad som är möjligt eller inte, utan lyssna på sig själv.
Jag tog den till mitt hjärta och varje gång jag läser den så hjälper den mig att inse att saker är bara så omöjliga som vi gör dem.
Hoppas den kommer vara till lika stor nytta för er som den har varit för mig och kommer vara i framtiden, Om ni bara stannar upp å tänker på vad den verkligen säger.

Believe In yourself
and in your dream
Though impossible things may seem.
Someday, somehow you´ll get through
to the goal you have in view.

Mountains fall and seas divide
before the one who in his stride
Takes a hard road day by day,
sweeping obstacles away.

Believe in yourself and in your plan.
Say not - I cannot - but I can.
The prizes of life we fail to win.
Because we doubt the power within.

Visst ger den en något att tänka på ?
Hoppas ni vaknar upp imorgon med en ny syn på livet, eller iallafall att en liten tanke har grott i ert sinne.
Jag hoppas ni blir visare, gladare, positivare och allt annat gott

God Kväll

aliens igen.....fan

En kompis till berättade för några år sedan att när man är förkyld så är det aliens som kommer och bosätter sig i min kropp och förökar sig. När man blir rfsik så flyttar dem vidare till många andra. Så sedan dess så har jag förstått hur det VERKLIGEN ligger till. haha

Jag började känna av mina aliens redan förra veckan, men det var inte förrän i tisdags som det bröt ut på riktigt. Självklart så stod jag då i informationen på campusmässan. Så jag kände mig lagom mysig när jag stod där och snörvlade och pratade med människor. Jag undrar hur många som fick lite aliens av mig under dagen?? Jag gick dessutom hem tidigare för att hinna vila lite för att jag höll på att somna stående och för att orka gå på banketten senare på kvällen. Kändes inte speciellt kul att lämna städandet till Linnea, och jag har fortfarande lite skuldkänslor för det. Men till mitt försvar så somnade jag med en gång när jag kom hem.

På banketten så var det trevligt, men min aliens gjorde sig påminda och jag gjorde flera tappara försöka att få bort dem (att snyta mig) men dem bara fortsatte att föröka sig och mina bordsgrannar måste trott att jag var antingen väldigt kissnödig eller undrade vad jag gjorde där med alla mina aliens. För att riktigt toppa det hela så hade jag på mig ett par nya skor,de var höga. Jag har ju inte använt höga skor på ganska länge och min stackars fötter protesterade högt och länge. Om de hade kunnat skrika hade dem definitivt givit ett gallskrik. Men dem var ju så söta att ha på sig så jag måste nog vänja min fötter vid att gå så mera :D Vill man vara fin får man lyda pin. Jag undrar vilken dåre det var som kom på det dumma uttrycket......säkert en man ;) eller en sadist....en manlig sadist haha

Idag ska jag på seminarium å snörvla aliens. Lite hosta har jag också fått. men eftersom jag inte har någon feber så får de andra stå ut med mig. Vill nämligen inte ha en extra skrivuppgift för att inte vara där. Förresten så tror jag min hosta beror på att det bor en liten gubbe i min hals som tycker om att kittlas i halsen så jag hostar. Hans enda nöje. så jag har aliens och en liten gubbe i min hals. . . . . det är inte alla som har det *blink*
Jag tror dock att jag kommer att gå lite tidigare, för å spara min energi lite å spara alla andra mina aliens å min lilla gubbe.

men nu ska jag vila och äta ngt innan jag måste bege mig till lektion

Förresten tacka vet jag nässpray, det enda som håller aliens lite i schack.

Effektivitet och spruckna byxor

Effektivitet
Jag har faktiskt tänkt på en sak. Varför kan man inte göra alla sakerna när de behövs göras eller så att man inte behöver göra dem i sista minuten? Jag är en konstig blanding av effektivitet och ren lathet. Jag vet att jag kan vara effektiv när jag vill och jag kan få många saker gjorda på kort tid.....det är bara det att jag oftast är för lat för att vara effektiv. men tänk om jag orkade vara det, vad mycket som skulle se annorlund ut hos mig. JAg skulle alltid få mina skolsaker gjorda i god tid, det skulle alltid vara städat å diskat hemma hos mig. Mitt hem skulle se mer mysigt ut då jag hade pysslat mer. Mitt liv hade nog sett ganska annorlunda ut. Kanske hade jag jobbat på ett kontor eller inom teater, vem vet.

Spruckna byxor
På lördagen den 26 januari så var vi ett gäng som var hemma hos jocke och åt middag och kollade på film. eller de andra kollade på film och jag sov. det var iofs ganska mysigt det med :D
Men det som hände mig den kvällen är bara sådana saker man tor bara ska hända andra eller på tv. Min byxor sprack.....skrattar bara när jag tänker på det. Det hella gick till så att vi höll på att göra marängsviss eller hur det nu stavas. Och det var bara en som ville ha i jordgubbsås i den å resten ville ha i choklad (jag tror det var så iaf, ursäkta om ev fel) så då tod vi helt enkelt jordgubbsåstuben och började kasta den mellan varandra för att hindra. Och det var då jag kom med in i leken och efter en liten stund så skulle jag plocka upp den lilla fina tuben.....då sprack mina byxor.....riiiitsch sa det så hade jag ett stort lufthål nästan från byxlinningen i bak ner till grenen, nästan fram till min lilla kompis ;) som tur var så var det ingen som stod bakom mig när detta hände och jag hade gärna velat se mitt förvånande ansiktsuttryck när jag förstod att man kunde se min string genom det gigantiska lufthål som visade större delen av min bak. Så efter att jag och resten av gänget hade skrattat någurlunda klart så var fick jag låna ett par jeans av jocke. Dem var ju för stora för honom och han e ju ganska lång och några storlekar mindre än när han kunde ha dem. Så jag behövde inte ens öppna byxorna för att ta på mig dem hahaha. så jag fick låna ett skärp för att de skulle sitta upp. det fanns ingen chans annars att de skulle göra det utan skärp då det skulle ha fått plats 1,5 stycken anna. Så jag kände mig som en hillbilly vilket kanske har sin charm. . . jag har bara inte träffat ngn som tänder på den looken...men å andra sidan så gör inte jag heller det. Inget illa menat till alla dem som gillar den looken. den passade bara inte mig :D

Ny Kurs

I måndags började jag ny kurs.
Jag ska läsa Pedagogik med didaktiskt inriktning B och jag såg faktiskt fram emot det.
Eller ja, kanske inte när klockan ringde strax innan sex på morgonen och allt jag ville var att få fortsätta sova. Men skam den väckarklocka som ger sig. Eller i plural för min del, jag har två stycken. En har radio som sätter igång. Så jag hör Adam Alsing´s väna stämma och den där kvinnan Gry forsell tror jag hon heter. Sedan sätter den andra väckarklockan igång, å den bara tutar lite lätt. Det är en sådan där reseväckarklocka. Jag brukade vakna ganska lätt förut. Nuförtiden så tar det ca en 30 minuter för att jag alls skall reagera på att det är ngt ljud som stör min sömn.
Det var kul att gå in i Hörsalen på måndagsmorgonen vid halv nio och satte mig. Den fina entusiasmen höll säkert i sig de första 20 minuterna. Sedan kom jag på varför jag alltid vill somna på föreläsningarna......De som föreläser låter för det mesta så monotona på rösten att det känns som om ngn otrevlig person har tryckt i mig ett sömnpiller å jag kämpar för att hålla mig vaken. Ändå så tror jag att något av det dem säger fastnar......fast inte deras namn eller hur dem ser ut *skrattar*
Jag går i samma grupp som en kompis, det är den 5:e av 6 terminer å vi hamnade i samma förseminariegrupper också. Själv så kommer jag ihåg första terminen att faddrarna som jag hade då sa att vi inte kommer hamna i så många kurser tillsammans, det var inte sant. Jag måste stå ut med henne den här terminen med ;) Hur ska jag stå ut? hahahaha
Nää, skämt å sido så ska det nog funka ganska bra *ler*
Men nu e klockan mycket å jag tänkte snart sova, men först så ska jag smita över å få låna en mobil av en kompis. Min låter ju inte när den ringer. Så mina vänner har problem att få kontakt med mig :D
Men sov gott med er.
Och ta inte allt för allvarligt eller ta det inte för lätt, ta det lagom. Vi är ju i Sverige ;)

Dagen efter

Varför är det alltid så när man vaknar dagen efter att det känns som om någon elak jäkel har besökt mig när jag har sovit och skitit i min mun som visitkort? Behöver inte alltid vara så överdrivet äckligt, men ni fattar vad jag menar. Det gammla ordspråket om att Morgonstund har guld i mun- den personen har nog aldrig träffat en person dagen efter en fest! Eller så har den det och förträngt det hemska minnet :)

Jag tror min kropp börjar tro den är en morgonmänniska :D eftersom jag har gått upp tidigare hela höstterminen för att jag pluggar bättre och framförallt så pluggar jag mer om jag går upp tidigt. Jag kan förstå att den tror att den vill vara pigg, men alla som känner mig vet ju hur pigg jag är som morgonmänniska och kan då också förstå vilken frontalkrock dessa två blir.
Speciellt när jag har varit å festat dagen innan och somnar efter tre på natten och tänker att imorgon kan jag sova tills jag vaknar och bara ta det lugnt. Det fanns en tid då jag faktiskt kunde sova fram till tolv, ett och vara helnöjd med det. Den tiden finns ju inte mer, självklart. Så idag vaknade jag vid 10 och kunde inte somna om då jag kände mig pigg. Så det var ju bara vackert att gå upp å äta lite frukost.

Idag tänkte jag städa, det ser ut som om en tornado har dragit fram endast i min lägenhet.
Det här är första gången sedan jag flyttade som det är såhär stökigt och jag tror det beror på att jag har haft andra saker å tänka på. Ironiskt nog så har jag inte haft så mycket lektioner utan andra saker som gjort att jag inte tagit mig tiden, för i sanningens namn så finns det ju alltid tid å ta hand om disk och sådana saker.

Den som spar hon har, bara en massa disk kvar

Naken och beroende

Jag har en stegräknare. Jag fick den i julklapp och jag har haft den på mig sedan dess.
Idag när jag stod vi busshållplatsen och väntade så kom jag på att jag hade glömt den. Precis då såg jag självklart bussen komma. Lite sliten itu var jag om jag skulle gå å hämta stegräknaren och ta nästa buss istället.
Nära att jag gjorde det, tills jag kom på att det var ju faktiskt bara en stegräknare.

Det har funnits en tid då jag har klarat mig utan att veta hur många steg jag har tagit varje dag. En tid då jag inte brydde mig om jag hade gått 2000 steg eller om det var 10 000 steg.
Men ändå så kände jag mig naken utan den, nu skulle det ju inte bli rätt antal steg idag ju. Kände behovet att ha den på mig. Att den skulle sitta vid min sida. ett beroende som jag självmant har odlat utan att egentligen vara medveten om att jag kunde bli beroende av en liten stegräknare.
Jag kommer ihåg första gången jag glömde min mobil sedan jag hade vant mig vid att ha en sådan med sig varje dag. Det var panik, hur skulle jag nu göra? det var nästan lika hemskt som att glömma ciggen å inte kunna köpa nya.
Men ändå innan alla dessa saker kom och gjorde oss så beroende av dem, saker som vi verkligen tror oss behöva. Så kunde vi på något sätt ändå överleva vardagen. utan att varken känna sig naken eller beroende av de små pryttlarna.

Så idag på staden kände jag mig naken och beroende, fullt påklädd.
Ingen som såg, ingen som tittade, ingen som visste.

Mitt nya jag

Efter nyår så har jag påbörjat lite förändringar för att komma iform. Med andra ord så har jag börjat att träna för att gå ner i vikt. Det som verkligen fick mig att bestämma mig var när jag skulle ta på mig ett relativt nyinköpta byxor i en storlek större än jag brukar köpa, och de började bli lite trånga. Som ni säkert förstår så blev jag lite nedslagen då jag har en hel garderob full med kläder som jag vill kunna använda. Det var då jag bestämde mig för att det fick vara nog. Har jag kunnat sluta röka i 2 månader så ska jag kunna gå ner i vikt.
Än så länge har det funkat bra och det har gått efter planerna de första 2-3 veckorna. Men det är först nu som den verkliga utmaningen börjar,då man har gållit på ett tag och det är vid den här tidpunkten som tålamodet börjar tryta och man vill att allt skall hända just nu. Jag måste visa för mig själv hur envis jag faktiskt kan vara.

Mitt hår börjar bli för långt, vilket jag märker när jag sover. Eller rättare sagt att jag vaknar av att jag har en stor klump av hår på ryggen som gör det lite obekvämt att sova. Här pratar vi inte om en ärta, som prinsessan på ärten, utan en hel tennisboll mellan ryggen och madrassen!
Men jag har bestämt mig för att klippa mig. Inte bara topparna den här gången utan faktiskt klippa en frisyr. så det blir nog att jag klipper bort en 2-3 decimeter. Jag vill färga håret också, men då måste jag först bleka det, ialla fall lite slingor så att det syns lite grann att jag har färgat det. Men det är en himmla tur att jag är student och har så mycket pengar så jag kan göra det nu på en gång.....eller kanske inte. Men å andra sidan så blir väl det kanske desto roligare att få det när man väl får råd. . . . . tja, jag kan ju iallafall försöka intala mig själv det :)

Men idag ska jag träna lite, kanske promenera in till stan å träffa folket på sprotzone å få mitt kort, då jag vann en veckas fri träning där. Sedan ska jag tydligen på faddermöte som jag tydligen har lovat. Jag får nog försöka undvika Mia ;) hon e bra å övertala mig hahaha Å andra sidan. Jag tror inte jag hade sagt ja om jag verkligen inte hade velat.

Men nu måste jag nog ta hand om min disk, den står å skriker åt mig att jag måste ta hand om den och jag börjar få lite dåligt samvete, om man nu kan få det av en hög disk hihi!!

Första dagen med en blogg.

Välkomna till min nyfödda blogg, den är inte alls många minuter gammal.

Jag har nog aldrig haft en blogg förut,eller kanske när jag hade en sida på lunarstorm? hmm det är mycket möjligt.

Jag får nog tacka min syrra för att jag har skaffat den här sidan, då hon har en också och jag har alltid tyckt det var trevligt att läsa hennes. Jag är inte speciellt bra på att höra av mig till min syrra, men genom bloggen så känner jag ändå att jag håller mig någorlunda ajour med vad som händer.

Så vad kommer jag skriva här då kan man undra, och i sanningens namn så har jag inte haft någon storslagen plan på det. Men jag märker väl vart det bär hän i texten så småningom.

Så jag hoppas kära läsare att du återvänder om du gillar det å låt bli om du inte gör det.

Vi kanske syns, vem vet?